Varför känns det som om det lika gärna hade kunnat vara midsommar istället för påsk? Såå sjukt bra väder. Vi svenskar (och även norskar har jag märkt) är besatta av att prata om väder. Inte så konstigt kanske när vi har haft snö typ 4 månader eller vad det nu var och årstiderna är som natt och dag. Våren kom fort - hoppas att sommaren blir bra och inte bara bestående av massa regn.

Det var ju påskafton igår som vi alla vet. Förfest hos Anna, färd till Göteborg, Bryggeriet, bord på Park Lane, intressant hemfärd - vad mer kan man begära? Möjligtvis trevligt umgänge och det var ju naturligtvis inräknat. Sov hos Anna inatt och i morse gjorde vi nåt som vi inte gjort på länge, beställde hem mat. Så mysigt.

Ska snart iväg till Anna igen, det är lite grillning. Åh, en underbar semester som denna gör INTE att jag blir sugen på att åka upp till Oslo igen. Jobbet säger jag bara. Har vart grymt skönt att slippa det några dagar för att vara helt ärlig. Sen är det ju också en sanning att jag älskar mitt liv som det ser ut i Oslo. På ett sätt vore det kanske bättre om jag inte åkt hem alls? Det är inget fel på Oslo alls men nu när jag vart hemma har jag känt nåt som jag inte känt på länge - att jag gillar Borås och har blivit fäst vid stället. Eller inte stället egentligen, utan människorna. Alla mina fina vänner och inte minst min fina familj. Vad vore jag utan dom?