Funderingar

Kom och tänka på hur allt var för ett år sen.

Allting var mycket mindre komplicerat. Då tyckte man såklart att allt var skitsvårt, och guud vad många problem man hade. Men ärligt talat. Livet var fan som det skulle då. Inte för att livet är skit nu, men ni förstår säkert vad jag menar.

Jag och Madde hade precis brutit upp med en vän och vi hade i princip bara varandra. Det var liksom jag och Madde. Vi umgick med Lisa och Antonia och dom då, hahaha. Dom lärde oss röka, typ. Skandal! Hahaha. Och vad gjorde jag och Madde mer förra hösten?

Jo, vi festade med Lisa och dom som sagt. När vi inte gjorde det festade vi med folk vi kände på långt håll. Ibland även ensamma, och knöt nya spännande kontakter som man snart glömde. Vilket jävla liv. Något annat som man kanske skäms lite för, är all smygrökning vi höll på med. Flera dagar i veckan träffades vi, bara för att gå till myrås och röka. Herrejösses. Inte konstigt att vi blev upptäckta.

Superman. Jag säger inget mer, hahahaha! Den låten kan man fortfarande utantill.

Och tänk när jag träffade Linus för första gången då, för nästan exakt ett år sen. Nånting man aldrig nånsin kommer glömma faktiskt. Och när vi träffades i stan några dagar efteråt och ingen visste vad man skulle säga, det var grejer det. När allt var nytt och man fortfarande höll på att lära känna varandra. När man inte visste vart den andra bodde, när man pratade på msn och inte ens hade den andras mobilnummer. Tänk när jag såg honom i skolan och det ilade till i hela kroppen. Och man visste inte ens om man var ihop.

Tiden går väldigt fort. Och saker förändras när tiden går.