Det är hemskt vad lite som behövs för att man ska känna sig som en levande död en hel dag. Några timmars sömn för lite och ett mindre alkoholintag räcker, kroppen blir liksom långsammare. Märkte det på jobbet idag, hade en hemsk känsla av att kroppen inte riktigt gjorde som jag ville. Däckade i soffan när jag kom hem, halvsov eller så sov jag djupt. Jag märkte liksom inte min kropp så kan inte säga säkert.

Jag har skrattat stöööört mycket på jobbet idag. En kollega till mig är verkligen en sann stjärna, ett sant original. Han gick runt och rökte i kantinen idag, nåt som vi har skämtat om länge att han skulle göra. Liksom VAD SKER?! MAKAN!

Jag har väl egentligen inte så mycket att säga mer än att skriva om det som liksom händer. Finns ju faktiskt ett fåtal som intresserar sig. Så jag kan säga att på påskafton ska vi till Park Lane i Göteborg med Anna och tjejerna, det ska bli sjukt kul. Jag var ju inte med på juldagen så atteh. Vet inte när jag ska till Sverige mer än att det är runt påsk då naturligtvis, men frågan är hur länge man orkar stanna där? Är det lockande att vara där just nu? Frågor som kräver ett svar, som jag inte har. I vanlig ordning.

Önskar i och för sig verkligen att jag kunde vart hemma 6e april eftersom min bror fyller 19 då. Var inte hemma när han fyllde 18 heller. Så tragiskt. Han hade verkligen förtjänat en fin present och massa uppvaktning, för han är verkligen en av de få människorna jag vet som är riktigt innerligt snäll, omtänksam, ärlig och pålitlig. En sån som ordar upp så man kommer hem och pratar med en när man man förlorat greppet en aning. Det har han alltid vart (och jag har alltid vart den lömska). Honom och resten av min familj är det jag verkligen saknar här. Och han fyller 19, var ju inte så längesen jag själv fyllde det för fasen?! Åh jag vill vara hemma. Saknar er så mycket, ni där hemma!

Min lilla guldlocksbrorsa och jag när vi var små :)