Man har ju inte direkt lust att sitta och diskutera med sig själv om livets vidrigheter hur länge som helst. Vissa saker kan man inte annat än skratta åt. Har kollat runt lite i Frida och Lisas blogg, har en del fina citat jag måste visa upp:

Lite olika varianter på hur Fridas självbiografi, "Flört med en mört", hade kunnat börja (om jag fattar det rätt)
1. Synen, luktsinnet, hörseln. Så länge jag hållts isolerad hade dessa ännu inte påverkats av min omgivning. Men...
När dörren öppnades och jag bars ut. När jag slogs av den horribla utsikten. När jag slogs av stanken. När jag slogs av det ofrånkomligt vidriga. När jag för första gången upplevde Borås. När jag för första gången spydde.
2. Första gången jag upptäckte att allt inte stod rätt till var när mina sinnen var så pass väl utvecklade att jag förstod vilket helvete jag faktiskt levde i. Mina föräldrars omdöme när det gällde val av födelseort för sina barn kan inte annat än tvivlas på. Ända sedan mina ögon såg, min näsa luktade och mina öron hörde har jag förstått att denna plats är skev...

Haha, så fint. Och Lisas fina citat:
"en sann fulhet passar i allt
för du kan ju inte bli fulare"
- Lisa Marie Lindström, 2009

Och nåt jag tydligen har sagt på msn:
elin säger:
"dödda på riktigt
asså det är nästan så man funderar på det
ska jag säga varför
1. man får uppleva hur det är
2. man får leva på riktigt
3. man hamnar i fängelse o då händer det iaf nåt"

FINT!