Läste en artikel igår på aftonbladet.se om att svenskarna är dom som mår sämst i norden. Bäst mår så klart norrmännen. Och anledningen? Jo, för att dom gör precis som dom vill. Har vi inte sagt det innan, "det här är norge, folk gör som dom vill"?! Man förvånas inte längre alltså. Ska fan bli som en norrman nu, skita i allt o göra precis som jag vill utan att bry mig. EHEH

Hände en så jäääääääävla rolig grej på jobbet idag. Det är en snygg rätt ung kille som jag och Madde spanat in ett tag. Han kom in idag med några kollegor och skulle köpa nåt o äta, tyvärr kallade han soppa för "fattigmansmat" så det blev inget med det. Plötsligt frågar han vad vi ska göra i helgen och jag blir helt paff o ba "vaaaaaaa?". Sen säger han att de har två platser lediga på en danmarksbåt eller liknanade imorgon, fredag, och frågar om vi vill hänga på. Hur coolt är inte det då? Åka på kryssning med en firma, där bara killar i 25-30årsåldern är anställda. Och alla är singlar. Och dom är inte direkt fattiga heller, nu snackar vi om 8-siffriga belopp. HEHEHEH, men man hör ju själv hur det låter så atte.... Kanske var bäst att vi åker till Borås imorgon ändå, man vill ju inte bli misstagen för nån form av eskort eller va fan det heter (lyxhora kanske?). Detta resulterade hur som helst i massa OMGOMG och att Madde nästan grät. Fina tider.

Nog om det. Jobbade övertid idag fastän jag inte ens behövde, vad sker? Jo, det som sker är att det som inte fick hända har hänt. Lika bra att erkänna att allt är förlorat och att ett garanterat helvete väntar... Om jag inte bara bestämmer mig och gör det som krävs för att jag ska få som jag vill. Men är jag beredd att chansa? Kanske är bättre att låta allt rinna ut i sanden och bespara sig helvetet? Men samtidigt vill man ju veta hur långt man kan dra det och framför allt; om man kan lyckas haffa det man är ute efter. Kanske ska låta spelet börja... och eventuellt få sota jävel för det sen?
Ni fattar inte ett skit om vad jag skriver nu men det ger jag helvete i.