I just learned how to

Dagen i punkter:

• Kom till jobbet, min första dag idag. Allt gick som smort och alla var trevliga
• Genomförde min första arbetsdag och det kändes faktiskt bra
• Åkte till mormor
• Åkte hem och gjorde inget.
• Gör fortfarande inget.

Jag gillar det men ändå inte. Kul att det för en gångs skull inte känns förjävligt att jobba. Alla andra ställen jag vart på har ju i princip vart skit. Så detta är liksom ett lyft (men å andra sidan ska det regna imorn och jag har converseskor att gå i, 6 timmar. Inte braaaaa)

För att prata om någonting annat.
Jag är oerhört stolt över mig själv, för jag vet att jag har växt som människa på flera punkter. Sedan när? Ja, det är ju en annan femma, jag vet inte. Jag har gått igenom saker den senaste tiden jag aldrig hade klarat för ett antal månader sedan.

Jag har lärt mig den svåra vägen, på det hårda sättet. Lärt mig att acceptera genom att offra en oerhörd ork - lärt mig genom ren ansträngning. Det fungerar. Man får offra något (som tid & kraft), kommer över problemet, släpper taget om problemet, och växer sedan som människa. Man går vidare i livet på något sätt.

Jag har förstått vad det handlar om nu...
Yttra dig om vad du vill,
men försök aldrig ändra en människas synpunkter,
försök inte styra över någon.
Men säg gärna vad du tycker,
för förhoppningsvis betyder även din åsikt någonting.

Du måste heller inte vika för vad någon annan tycker,
lyssna gärna men det handlar trots allt om dig, ditt liv.
Någon som inte accepterar att du är du,
är den värd din tid över huvud taget?

Det handlar om att acceptera.
Acceptera att du är du
och jag är jag.
Dina handlingar står för dig,
mina för mig.
Lyssna, prata, kommunicera helt enkelt;
men glöm inte att var och en är en egen individ
med egen vilja och rätt till egna val.