Bara blä

Hej du, det va' ju ett tag sen
Sexhundra dagar, men vem räknar precis?
Och jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är fint
Jag har träffat en annan nu, han behandlar mig bra
Jag går och nynnar hela tiden
Och jag har färgat håret och jag har fått pollenallergi och
Är du fortfarande arg?

Pappa var på sjukhus, han klara' sig bra
Men han är mycket smalare nu
Katten fick fyra fina ungar
Tre av dom dog och den fjärde heter Sam
Jag lärde mig spela munspel, jag fick tid över när du försvann

Är du fortfarande arg?
Är du fortfarande arg?
Kan du fortfarande läsa mig?
Jag brukade skrika och gråta och spy
Men det fanns da'r
Jag minns de än
De bästa någonsin

Är du fortfarande arg?

Jag såg Kjell Höglund, jag önskar jag var han
Jag gick dit ensam
Anna sa hon sett dig på stan
Hon sa du såg glad ut och hade ny frisyr
Hon sa den klädde dig,
Och jag, jag nynnar mycket men jag sjunger knappt längre

Och är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?

Jag hatar den här bloggen på ett sätt, för den är det enda stället jag kan få ut mina känslor på, i princip. Och det är ju inte alltid så bra kanske, att det händer i en offentlig blogg, men man har ju lärt sig en sak iaf: det är inte bra att hålla massa känslor inom sig. Dom kommer ändå fram förr eller senare, och då blir det fan inte kul...

Jag hatar att se filmerna ligga strödda på golvet och att smyckena ligger och skräpar i väskan. Det jag hatar mest är att dom en gång var hemma hos dig, och att det kanske var sista gången jag var hos dig, när jag hämtade dom. Jag hatar att jag kanske kommer få se de sista avsnitten av Medium helt själv, det var ju vår grej. Det var kanske sista gången jag gick till skolan från dig den dagen, igår, när jag hämtade mina saker, de som stod där hos dig och som vi delade.

Mest hatar jag ändå att allt blev som det blev. Trots att vi bråkade var du ju ändå där, du fanns alltid där på något sätt, inom mig kanske, jag vet inte. Nu är allt minnen, bara minnen, det vi hoppades på och kämpade för.

Det jag önskar mest av allt är ju ändå att du ska komma in genom dörren här till mitt rum så jag kan få se dig, kanske få röra dig, jag vet inte. Samma ord upprepas i mitt huvud: Jag hade den bästa chansen, men jag tog den inte...