Intressanta grejer kan hända på Oslos gator... Efter jobbet idag kom det fram en random tjej som pratade engelska, hon ville ställa frågor till mig. Och varför inte, tänkte jag. Att de skulle vara relativt tänkvärd hade jag ingen aning om. Hon kom från Italien och det var en mycket intressant konversation faktiskt.

- Vad heter du? Vad jobbar du med?
Svar: Elin, jobbar som servitris på en restaurang (vilket jag typ inte gör men orkar inte förklara för folk).
- Tycker du att det är viktigt att vara osjälvisk i livet?
Svar: Ja.
- Hur utövar du osjälviskhet i vardagen?
Svar: EEhhhmmmmm ehm ehm vet inte?
- Tror du att det finns en livspartner för alla?
Svar: Hmm, nej.. Alltså, jag tror inte att nån kommer gilla mig så mycket, eller att jag kommer gilla nån så mycket så att vi kommer hålla ihop hela livet. Det finns nog inte nån för alla.
- Tycker du att det är okej att ha många partners för äktenskapet?
Svar: Jag tror inte på Gud och därför inte på äktenskap. Så; ja.
- Tror du att livet har en mening?
Svar: Nej

Efter denna konversation tänkte jag; vad i helsike är detta egentligen? Vad lever man för? Och hur blev det såhär? Kan en skeptisk livssyn grunda sig i att man sett ett antal förhållanden gå åt helvete och i att man inte vuxit upp i en miljö som förespråkat "evig kärlek". Har ens uppväxt med separerade föräldrar fått en som redan är skeptiker i grunden till att seriöst tro att allt hopp är ute när det gäller kärlek..? Att tappa tron på Gud känns ju tyvärr rätt givet på 2010-talet men kärlek är ju nåt man ändå VILL tro på.

Vad är det som driver en egentligen? Nåt måste det ju va. Och sen efter ett tag så kom man på att det är rätt givet; man hoppas ändå att man en dag ska överraskas. Kanske hoppas man på Gud bara för att man vill leva vidare efter döden men framförallt hoppas man att man kommer överraskas av kääärleken.

Undrar vad hon ville egentligen.