Regina Spector- Samson

Började tänka på den låten i Göteborg idag, vet inte varför. I Turkiet, när larmet väckte oss på morgonen, vaknade vi till dessa ljuva toner. Madde hade den som väckningssignal på mobilen. Man vaknade med svullna ögon, lite halvbakis (Bakistabletterna Madde köpt på city räddade mig från de värsta spy-känslorna) efter tre timmars sömn. Man gick upp, skrämde sig själv när man kollade sig i spegeln. Fixade sig, det tog alltid längre tid än vi trodde, men senast en halvtimme innan frukosten slutade serveras satt vi och försökte trycka i oss lite pannkakor, smörgåsar och frukt. Det var för varmt för kaffe men ibland drack jag det ändå. Det smakade jäkligt annorlunda.

Trots att jag bara hörde de första tonerna och de första raderna från den här låten innan jag eller Madde stängde av larmet, blev jag rätt fängslad av den.

You are my sweetest downfall
I loved you first, I loved you first
Beneath the sheets of paper lies my truth
I have to go, I have to go
Your hair was long when we first met

Saknar Turkiet en hel del nu. För där tänkte man inte ett skit, man bara levde.