söndag 13 september 2009

Funderar på att göra någonting drastiskt. Det är vad som krävs i såna här situationer. När man bara känner sig jävligt ensam och skjuter upp tankarna för att man inte orkar tänka. Ändå ligger tankarna där och trycker på som fan, som någonting som skaver. Det är jobbigt.

Så vad är det då för drastiskt som behövs göras? Tankar kan man inte radera. Ska man sluta äta och svälta sig själv? Börja ta droger? Börja träna som fan? Skära av sig handlederna? Fly fältet? Försvinna från kontaktnätet och vara okontaktbar? Ta sitt liv?

Nja, jag tycker nog att fly fältet är det bästa alternativet i det här läget. I alla lägen. Därför är det dags att skaffa sig lite ork nån gång och faktiskt ta tag i sitt liv på riktigt. Tyvärr är det svårt att hitta den där orken.

När man inte visar folk hur man egentligen mår kan man inte förvänta sig att få hjälp av någon annan. Det är då man känner sig som mest ensam. Ska man skylla sig själv? Eller vet man att det helt enkelt inte finns någon hjälp att få? För vad jag än gör, och vad någon annan än gör är läget ibland så jävla hopplöst och det är skrämmande.

Och så kommer det fortsätta, en efter en kommer dessa kallduschar skölja över mig gång efter gång efter gång....

Inga kommentarer: