Ren Ondska

Jasså, så nu sitter man här och lyssnar på musik i sprängda högtalare. Det är ju verkligen trevligt. Asså det är det verkligen. Fan vad bra livet är. Det har det ju alltid varit, eller hur? Det har gjort stora framsteg det senaste året, verkligen!!!!!! INTE!

Vet ni vad jag är så jävla trött på? Att hamna i situationer som man inte kan göra något åt. Att bara sitta där och se på när saker händer, utan att kunna påverka. Det är just en sån situation jag är i just nu. Faan vad jag hatar den.

Jag hatar att vara FÖR LITEN. Fan vad jag hatar det, det är för jävla skamligt, två veckor för liten. För liten för att följa med mina kompisar och min pojkvän ut på krogen. När en av mina närmsta vänner fyller 18, kan jag inte göra annat än att sitta här hemma och tänka på att dom är ute och har roligt. Jag hatar det.

Finns inte ens en förfest att vara med på, det suger. Och frågan är; varför finns det inte det? Jo, på grund av ett hatobjekt som ständigt dyker upp. Jag har anledning att hata det. Och det gör jag, som faan. Men mest hatar jag situationen. Där jag är för liten och inte kan göra något.

Varför inte sitta hemma en helg? Ja, det borde ju inte vara så hemskt eller hur? Men det finns tyvärr en kombination som jag har något väldigt mycket emot. Att vara helt själv är skräcken nästan.

Varför finns det något som, mot min vilja, har kommit in i mitt liv för att förstöra? Det får mig att må förjävligt ibland. Nu är det ett jävligt bra exempel på det faktiskt. Hur kan jag tillåta någonting att få mig att må såhär? Jag kan inte förstå det. Borde göra mig av med det men jag är för involverad. Hur i helvete ska jag ta mig ur?

Det är två veckor tills jag blir 18 och jag har inte minsta lust att fylla år längre. Dom här två sista veckorna som 17 kommer bli outhärdliga, dom värsta på länge. Jag hatar situationen.