Fredag den trettonde idag. Just nu känns det rätt troligt att det faktiskt är sant, att det är en otursdag. Dagen har i allmänhet vart röten och hektisk, försöker bli på lite bättre humör nu genom att lyssna på lite Kent och Robyn. Har iofs vart på hyfsat humör hela dagen, men det är förmodligen bara för att jag tänkt att allt är ett skämt, som jag brukar göra. Men tyvärr är allt inte på skämt längre.

Jag känner inte någonting. Ingenting för någonting. Jag har blivit sådär likgiltig som jag kan bli ibland, och när jag blir det kommer den ruttna människan fram. Den som inte visar hänsyn åt någon.

Har helt enkelt tappat tron på allting nu det sista. Jag tror att allt, hela situationen, kommer lösa sig så småningom. Att stabiliteten i livet kommer infinna sig. Vad är det som fattas? Något fattas uppenbarligen på något plan just nu. Det är typ som om det är en skruv lös nånstans i mitt huvud. Kul vaa.

Faktum är att detta är seriöst. Och hur ofta händer det liksom, att jag är seriös, jag som sett mitt liv som en lek de sista två månaderna, och visst var det kul ett tag. Tyvärr måste man väl skärpa sig nån gång. Måste komma på vad jag verkligen vill. Har inte haft så mycket åsikter nu det sista nämligen.

Det brukar ju vara så att om man verkligen vill ngt så fixar man det. Så har jag levt mitt liv hittils, fram tills typ några månader sen. Dags att ta fram beslutsamheten igen och bli normaaaaal?

Trodde Malin blivit helt sinnes när hon föreslog pizza och öl ikväll. Sen kom det fram att hon menade fryst coop-pizza för 12 kronor och då fattade jag att hon trots allt var vid sina sinnens fulla bruk.

Ska nog se Harry Potter nu och sakna Frida som är i Borås. Har inte saknar Borås på jättelänge, att jag gör det nu betyder verkligen något...