söndag 30 september 2012

Min första tanke när jag vaknade upp idag var: imorgon händer det, fyfan. Förra söndagen när jag vaknade var min första tanke: om en vecka är det imorgon det händer, fyfan. Nu vill man ju bara få det överstökat, denna redovisning som hägrat i ens medvetande en längre tid. Visst är det fantastiskt att man får saker gjorda, men det är ju mindre fantastiskt att oroa sig. Dags att tänka på det visa ordspråket igen: "Om problemet går att lösa, varför oroa sig? Om problemet inte går att lösa, varför oroa sig?" Det är onödigt liksom.

Nu har man bott här i den så kallade lägenheten i nästan en månad förresten! På tal om något helt annat. Varför känns det som att det är mycket längre? Och det var ganska exakt en månad sedan skolan började också. Hårdplugg från dag ett kan man ju säga att det var. Underbart!

Inga kommentarer: