Har lämnat kära gamla Borås ännu en gång, känns rätt skönt faktiskt. Allt är forfarande sig likt där; det är nästan lite läskigt ibland. På bussen hem till Borås träffade jag en kille som bodde på Svenska föreningen samtidigt som oss för över ett år sedan, vi pratade lite om detta och vi kom fram till lite saker, bland annat att det känns som att tiden stått stilla många gånger när man kommer hem. Många som är på samma stadie i livet som förr, som fortfarande gör samma saker och förmodligen inte heller strävar efter något annat. Och det är väl okej om det är det man vill, men att flytta hem hade definitivt känts som att gå tillbaka i utvecklingen på något sätt... Åh fyfan. För man strävar ju faktiskt efter något annat än att delta i leken "vem-är-lyckligast-i-Borås" som är allt för förekommande i kära gamla Borran!

Annars var det en trevlig kväll, man fick ju träffa många man tycker om. Det är ju därför man ens pallrar sig hemåt. Madde och Daniel fyller ju 20 nästa helg så vi firade dem hemma hos pappa, eller ja hos pappa och Lena då. Vi var ca 25 personer så det var fullt hus! Därefter blev det X&Y, inte helt ovanligt.